Dag 19 post-op (julafton)

Tjobre, god jul på er!!

Det tog inte så hårt att sitta med min fruktsoppa medan resten av familjen åt all god julmat ändå. Jag börjar bli van nu, och jag är ju glad för deras skull i alla fall. :) Jag försökte att gnaga lite på en laxbit och en räkbit, det gick okej först men efter ett tag började det värka i käken. Inte riktigt redo ännu! Men min kirurg sa att jag får känna efter själv hur och vad jag kan äta. Efter fyra veckor har jag hört att man ska kunna äta puréer, äggröra till exempel.
Efter sex veckor ska man i alla fall kunna äta normalt igen, vilket är den 16:e januari. I can do it!!!!!!

Det enda jobbiga jag märkt (förutom maten då) är att min hud blivit drabbad av denna operation. Finnar hit och finnar dit. Troligtvis beror det på den inte så varierade kosten, hoppas att det blir bättre när jag får äta igen... Har läst att fler fått dålig hy under sin läkning så det är nog lugnt. Inte så kul dock, men men.

Dagens bullbilder (nu är jag inte så mycket bulle längre!):

Tycker fortfarande det ser lite kul ut när jag ler. Det är så mycket skrot i munnen nu haha, tandställning, gummisnoddar osv.

Nu ska vi se på julfilm. Ha en fortsatt trevlig julafton! :*

Fick stygnen borttagna idag

Som rubriken lyder. Jag var hos min kirurg idag och han sade att det var dags att ta ut stygnen.
Ska jag vara ärlig så AJ! Det gjorde ont och var grymt obehagligt. Ni får säkert bilder i huvudet redan nu men jag berättar ändå:

Först smetade dem på bedövningssalva där alla stygn satt. Det var en stark jordgubbssmak på salvan som inte dolde smaken av själva bedövningsmedlet särskilt bra. Geggigt och äckligt alltså. Efter några minuter började dem klippa och dra i stygnen. De började på övre käken och där hade bedövningssalvan verkat lite mera. Först klippte han av stygnen en efter en, man ryckte till lite av det, var liksom snabba, direkta smärtor men inte så farligt. När han drog ut stygnen dock... USCH. Man kände hur tråden drogs ut ur köttet, det gjorde ont och var inte trevligt alls. Man får försöka tänka att det snart är över, det tog ju bara några minuter.

Nedre käken var värre, det gjorde ännu mer ont och var mindre bedövat. När han skulle längst in i högra kinden var det en tråd som satt jättedjupt, så han ryckte så hårt att jag ba "aaaaj!" (jag brukar nästan alltid vara tyst och lida igenom smärtan). Han sa att tråden satt djupt in och att han hade sytt den runt i cirklar, ungefär som en trappfjäder. Så han struntade i att rycka bort hela (det är trådar som så småningom försvinner av sig själv) och klippte bara bort knuten istället.

Efteråt kändes det väldigt spänt och obehagligt där alla stygn hade suttit. Ondast gjorde det såklart där tråden satt djupt. Det blödde lite också men det var normalt. Hade ont i flera timmar efteråt, men nu har det nästan gått över.

Det här var ett av de obehagligaste grejerna från hela operationen/läkningen. Tur att det gick fort i alla fall!! Skönt också att inte ha trådar i vägen i munnen längre.

Smoothietips för lakritsälskare!

Okej, jag gjorde nyss en skitgod smoothie. Jag tänkte först göra den lite annorlunda men alla ingredienser fanns inte kvar. Istället för ett helt äpple kunde man t.ex. tagit mer hallon och blåbär. Men det finns fler tillfällen att experimentera! Såhär gjorde jag denna gång:

Ingredienser:
5-6 bitar turkisk peppar
4 dl vaniljglass (jag tog mjölkfri)
½ dl hallon och blåbär
1 dl mjölk
1 dl naturell yoghurt
1 skalat litet äpple / ½ skalat stort äpple

Beskrivning:
Använd en mortel och mosa turkisk pepparbitarna tills det blir så "sandigt" som möjligt. Lägg i hälften av glassen och hälften av turkisk peppar. Mixa och smaka. Vissa kanske tycker att den lakritssmaken räcker tänkte jag. Lägg sedan i resten av ingredienserna. Om man vill kan man ta hälften av äpplet eller hälla i lite mer mjölk. Det blev liiite mosigt när man tog ett helt äpple i. Men annars jättegod!

Sen känns det alltid roligare att dricka en smoothie när den är fin. Den här smoothien fick en ljuslila färg, typ som den till höger (bild från Google):

Mixa, drick, njut!!

Dag 16 post-op

Hejhejjj. Idag mår jag bra mentalt igen. Tack livet för att negativa känslor aldrig är kroniska!

Dagarna går fortfarande jättefort. Jag säger det hela tiden men verkligen, dem gör det. Dygnet har vänts också så nu är jag uppe till 3 och sover till 12-13. Lite jobbigt eftersom man inte hinner se dagsljuset särskilt länge, så det får ändras på! Känns bra att det snart är jul också så att det händer lite grejer.

Tog en långprommis med Victor idag och det kändes jätteskönt! Blåsigt och kallt var det, men för kroppen var det behövligt. Jag saknar fortfarande mat, jääättemycket. Igår fick jag sitta och beskåda resten av familjen smaska i sig grönsaker, ost, majs och köttfärs i tortillabröd. Tacos med andra ord. Som är jättegott. Och som vanligt får jag sitta där och äta soppa till middag. Tänk er, soppa, varje dag, i 16 dagar. Däremot hjälper det mycket om man gör något medans man äter, sitter vid Youtube eller vad som helst. I alla fall jag glömmer bort att jag äter och tillslut är matskålen tom. Det blir lite på automatik istället, men antagligen kommer jag inte äta soppa på ett bra tag när jag väl får äta igen.....
Sen känner man sig aldrig riktigt mätt heller. Det är mer en liknelse till när man druckit så mycket att magen känns full och uppblåst ni vet. Men man känner aldrig riktig mättnad.

Tycker ni att man ser skillnad om man jämför med dagarna numera?! Just nu känns det som att svullnaden går ner grovt långsamt.

På måndag är det besök hos le kirurg igen. Min tandläkare sa att han troligen kommer ta bort mina stygn i munnen då. "LÄBBIGT tänk om det gör ont osv" var tanken som slog mig, men det är bara att lida igenom isåfall hehe. Skönt att få ut dem ändå, det betyder ju att läkningen kommit upp till en ny nivå!
Gummisnoddarna i munnen byter jag som sagt två gånger per dag. Tycker det är ganska underhållande faktiskt, och varje gång jag gör det får jag en chans att rensa munnen lite extra. Snoddarna är ju i vägen när man rensar med dem i. Första dagen tog det ett tag att få dit dem rätt, men nu när jag gjort det en vecka tar det max en minut. New skill achieved!!


Nu ska vi se på Grinchen hihi. Adjö adjö.

In need of support

Ikväll är den första dagen sedan operationen som jag tänkt aningen negativt om hela situationen. Allt känns lite som en emotionell berg- och dalbana. Det kommer stunder då det bara känns udda att se sig själv i spegeln, se en annorlunda bild av sig själv. Jag ångrar ingenting, verkligen inget. Jag är så nöjd att slippa mitt underbett. Men en sån här upplevelse kan vara lite läskig, särskilt om man sitter och jämför med bilder innan operationen för mycket. Både hur jag såg ut utseendemässigt och själsligt.

Det är många hjärnspöken ikväll. Jag vet inte om jag tar bort det här inlägget sen. Men det är som Ellie säger: En stor omställning. Samtidigt som man handskas med sitt nya utseende får man även handskas med svullnaden, med läkningen och med kosten. Det är mycket man måste anpassa sig till och jag antar att hjärnan fick sota för det idag.

Jag tror, nej, jag vet att jag kommer vara lycklig när allt detta är över. När gummisnoddarna är borta, när tandställningen är borta. När svullnaden är borta, när jag kan le på riktigt. Det är bara tålamodet som gnäller. Jag har tjatat om det här i flera år, låtit det gnaga i mitt huvud, och nu är det äntligen gjort. Nu har jag äntligen fått ut en stor börda ur mitt huvud. Helt plötsligt förstår jag inte varför jag känner mig nere. Jag har ju liksom klarat det!!
Och jag kommer att klara det här också.

Dag 14 post-op (två veckor!)

YooOooo, två veckor redan?! Tiden går fort.
Jag var hos min tandläkare idag, hon är så snel så. Hon tyckte att det var väldigt fräscht och rent i min mun och sa även att "det inte brukar vara så rent hos vissa andra som gjort denna operation, om man säger så". Det kändes toppen att höra! Att min mun såg ren ut alltså, inte att vissa andras inte gör det...

Hur jag tar hand om min mun:

• Borstar tänderna noggrant morgon och kväll. Sköljer munnen noggrant efteråt.
• Sköljer 30 minuter efter tandborstningen munnen med Hexident, minst i 1 minut.
• Tvättar munnen med vatten varje gång jag ätit och när jag byter gummisnoddarna (byter dem två gånger/dag).

En annan tandläkare frågade hur länge sedan operationen var och gissade på en månad. När jag sa två veckor blev hon förvånad och tyckte att svullnaden gått ner väldigt mycket. Skööönt! Tydligen var det någon som hade opererat käken och svullnaden hade suttit kvar i 3-4 månader för honom. Jesus vad jobbigt.

Däremot var det bara check idag. Käkarna behöver vila innan man kan börja spänna och hålla på. Nåja!

Jag passade även på att utföra lite ärenden på stan, handla de sista julklapparna och så. Det har varit en sån jäkla safe-zone att ligga hemma hela dagarna. Jag är ju så van vid att se mig själv och svullnaden har gått ner mycket om man jämför, men för främlingar kan jag tänka mig att det fortfarande ser galet ut. En lång och smal tjej med bullansikte. Fick för mig att de butiksbiträden jag pratade med trodde att jag hade någon sjukdom och gick på konstiga mediciner. Inte så värst trevligt att vistas offentligt ännu alltså. Men det är antagligen inte så farligt som jag tror.

Men, ironiskt nog tog jag ett arbetspass tills ikväll. Jag har jobbat en dag i hela december och det känns som att jag måste jobba åtminstone ett par dagar till för att få ihop någon form av inkomst nästa månad. Ska jobba i Bomhus, där trivs jag. Det är trevliga kollegor och dem är säkert stöttande. Däremot vet jag inte hur pensionärerna (jag jobbar inom hemtjänsten) kommer reagera när dem ser mig och mina bullkinder komma vandrandes in i deras bostad. Men dem förstår säkert också!

Dagens bildz. Ps svullnaden ser lite värre ut i verkligheten.

Dag 11 post-op (smoothietips)

Hola. Börjar bli lite slö med att lägga upp bilder varje dag. Man ser en märkbar skillnad efter en vecka, men inte särskilt mycket dag för dag. Men här är i alla fall dagens!

Svullnaden går ner successivt. :) Ska till min kirurg kl 19 och byta gummisnoddar igen.

Idag var jag sugen på JUL, så idag gjorde jag en julsmoothie. Det kanske låter crazy, men en lussekatt nersmulad i en smoothie är jättegott. Man får liksom göra det bästa av situationen när man inte kan äta!!

2 dl chokladmjölk, ½ dl mjölk, en lussekatt (smula ner), 3 stora msk vaniljglass, 1 dl hallon och blåbär. Mumsss!

Dag 9 post-op (jämför med pre-op)

Halli hallå!! Inatt sov jag för första gången utan att ta Alvedon, och jag har inte haft behov av Alvedon på hela dagen. Skönt!

Jag vägde mig idag, har tydligen gått ner 5 kg... Jag har märkt att byxorna suttit lite lösare och sett att benen ser lite smalare ut, så nu har jag fått det bekräftat. Känns sådär, men jag tror att dem kommer tillbaka snabbt när jag väl får äta igen. Det första jag kommer göra är antagligen att köpa en familjepizza och glufsa i mig allting. Eller köpa den största pommesen på Max med 2-3 cheddardippar. Eller gå på Church Street igen och äta ribs med potato chips....... Oh boy, vad jag saknar mat. Det kommer ju vara superskitjobbigt på julafton. Jag och mamma kollade på gulaschsoppa och fiskbullar som man kan mixa med potatismos. Yaaay... Haha nåja, man får göra det bästa av det!

Jag vet att jag fortfarande är ganska svullen, men jag kunde inte låta bli att göra en före-efterbild på mig själv! Särskilt kul är det att se hur profilen har förändrats, det var den jag mådde sämst av när jag hade underbett.
Dock märker jag att tankarna sitter kvar lite ibland; när jag pratar med någon och t.ex. ska kolla åt sidan så poppar tanken "nu syns mitt underbett skitmycket nu känns det jobbigt osv" upp och efter några sekunder så ba... nä vänta nu, så är det ju inte längre! Men det är inget jobbigt, man blir bara glad när man inser att man inte mår dåligt över det längre. Jag antar att dessa tankar kommer sitta kvar ett tag med tanke på hur länge jag mått dåligt över underbettet, det går nog inte bort på ett klick.

En annan grej jag tänkt på, dock börjar det gå över nu, men i början så kändes det som att min överkäke drogs fram typ 5 centimeter när jag kunde börja le och skratta igen. Helt sjuk känsla, det känns jätteskumt att inte undertänderna är framför övertänderna haha! Nåja, det är bara dag 9. Tålamod, tålamod. Jag längtar i alla fall tills jag får tugga och känna hur annorlunda det känns!
Sen blir jag lycklig flera gånger dagligen när jag inser att jag har genomgått den här operationen som jag längtat efter så länge och att det enda kvar nu är att läka!!

Så kliar det överallt i ansiktet hela hela hela tiden och på vissa ställen är det jätteobehagliga stickningar!!!


I alla fall, jag har som sagt gjort före-efterbilder. En framifrån och en från profil:

Pre-op (sminkad) --- Post-op (osminkad)

Observera som sagt att jag fortfarande är svullis.

Min kirurg sa innan operationen att min underkäke är lite sned. På första bilden kan man se att läppen "dras" lite åt höger. Det fixades också under operationen! Sen vet jag inte om jag putar med läpparna eller något men jag tror inte att jag gjorde det? De ser större ut än vanligt? Nåja, på tredje och fjärde bilden ser de ju lika stora ut i alla fall.

Jag tycker att den största skillnaden på dessa bilder är proportionen helhetsmässigt i ansiktet. Innan var jag så platt, nu ser man mycket mer av ansiktet. Fylligare runt näsan, under ögonen och under näsan. Många har även kommenterat min grop i hakan som tydligen syns mer nu haha.

Läpparna har ändrats en del också, nu ligger överläppen på underläppen istället för tvärtom. Och så näsan då, både bredare och mer uppåt. Näsvingarna har ändrats en gnutta. Men jag gillar't!! Ska bli såå kul att se resultatet av allt detta sedan.

That's all for today! Var inte rädda att kommentera förresten, jag svarar gärna på frågor eller funderingar. :) 

Dag 8 post-op

Dagarna går och jag mår bara bättre och bättre. :) Nu har jag nästan ingen smärta alls, men konstigt nog brukar den komma när jag ska sova så jag brukar ta 1-2 Alvedon då. Dock spänner det fortfarande av gummisnoddarna, men håller man på med annat så tänker man nästan inte på det.

Jag är i Ljusdal at le moment och träffar familjen. En sak är säker: när man legat hemma så många dagar så har man verkligen saknat en katt, ett marsvin eller en hund att tvinga ner i gos-mode i soffan! Mamma och Ivan skämtade om att jag såg ut som en annan person om man censurerar mina ögon och så tycker de att jag ser ut som en bebis haha. Felicia (lillasyster) är bara söt och glad för min skull.

Jag var hos min kirurg i morse också och bytte gummisnoddarna. Hoppas att jag inte får ha dem jättelänge, blir drygt att äta och borsta tänderna i längden. Den 19:e ska jag till min tandläkare. Hon sa att hon bara ska checka läget men jag ska fasen be henne om att spänna ställningen direkt - kanske får ta av den en månad tidigare då? Hähä. Jag kan ju ändå inte tugga och det är det enda som är ett problem när man spänner tandställningen.

Anyways! Idag var första dagen då jag faktiskt såg hyfsat normal ut där i spegelbilden.
Svullnaden har gått ner en del (fortfarande mycket mer som ska bort though) om man jämför med dag 1:

Sorry, bildplaceringen vill inte samarbeta idag.
Bild 3: Första dagen kunde jag inte öppna munnen. Nu kan jag le! :D Bild 4: På tåget mot Ljusdal, halvt gömd i min halsduk.

Dag 6 post-op (besök hos kirurgen)

Hola aloha tjohola! Dag 6, sex, six, seks, zes. Idag är en bra dag! Igår var en mindre bra dag. Jag ska berätta:

Dag 5 vaknade jag upp och hade inte sovit bra alls på hela natten. Nätterna/morgnarna brukar vara jobbigast men denna morgon var extra jobbig. Jag hade ont, framförallt på höger sida (där jag är mer svullen) och på de övre sidorna av halsen, under käkbenen, hade det uppkommit hårda "bullar". Jag började bli orolig och googlade upp det för att se om andra hade fått liknande problem under sin recovery. 90% av det jag hittade var att det hade börjat så för dem, sedan hade det smakat var/salt i munnen och det resulterade i en infektion. Jag kom även in på folk som hade fått gjöra en operation till (en mindre) pga infektioner i plattorna/skruvarna och liknande. Detta ledde mig till ännu mer oro så jag placerade mig i soffan framför brasan, tog tempen (hade ingen feber) och resten av för- och eftermiddagen läste på olika inlägg och videos av andra som genomgått käkoperation för att känna mig mindre ensam i det hela. Brusalvedon tog jag så fort jag fick och det hjälpte lite grann, men i övrigt mådde jag inte bra. Framförallt inte psykiskt. Jag hade tid hos min käkkirurg dagen efter och ville bara att timmarna skulle gå som minuter. Tillslut bestämde jag mig för att förvänta mig det värsta, alltså att jag skulle få besked om att jag hade ett flertal infektioner och kanske måste opereras igen.

Men stopp i taket! Denna hemska dag ledde även till, medan jag låg där och scrollade på min telefon, att jag läste på mer om tips och tricks under ens recovery. Jag läste att många hade fått saltvatten med sig hem att tvätta med flera gånger dagligen, men jag själv hade bara blivit tillsagd att borsta och skölja morgon och kväll. Men för att vara på den säkra sidan har jag nu börjat tvätta munnen noggrant med vatten varje gång jag ätit/druckit. En tjej tipsade även om att man regelbundet kan titta i munnen att allt ser bra ut med en sked och en ficklampa för att slippa onödig oro, vilket jag också börjat med.

Timmarna gick, Victor skulle iväg på kvällen för att se The Hobbit 2 (Jag orkade inte följa med eftersom det var kl 23:59 på natten. :(:(:( Sadface) så jag somnade framför brasan med min fina filmmusikslista på Spotify spelandes. Vaknade när Victor kom hem, somnade 1 ½ timme, vaknar av svett och av en vedervärdig och spännande smärta. Så jag satt uppe ett tag, åt en piggelin, grät och allt kändes förjävligt. Tillslut somnade jag igen, vaknade vid 7-tiden igen men lyckades sen somna tills larmet gick. Ääääntligen skulle jag få åka till min käkkirurg och få ett besked!!


Dag 6
Så, hur gick det hos Arne, min käkkirurg? Det gick hur bra som helst ska jag säga dig! Han sa att svullnaden ser ut att läka successivt, och dessa bullar på min hals beror på att svullnaden åker neråt i ansiktet, eller vad man ska säga. Först stack ju mina kinder rätt utåt sidorna, nu har jag blivit mer fyrkantig istället. Hårdheten kan bero på att blod och kärl dragit ihop sig för att försöka försvara sig etc. Men det kommer såklart att gå bort, vilket de försäkrade mig om. De tyckte att allting såg jättebra ut i munnen, min tandläkare var även där (jetesnel), däremot satte de in fyra gummisnoddar (två på varje sida) för att bettet ska korrigeras rätt. Så nu spänner det som bara fasen i tänderna och i gommen, vilket dem sa att det kommer att göra.
Lite ironiskt med tanke på det jag skrev igår om att vara wired-shut. Jag är inte helt fast men jag kan öppna min mun maximalt 2-3 mm, så nästan. Nu är det alltså lite svårare och dreggligare att prata, men det går! :) Snoddarna kommer dock att töjas ut och på fredag ska jag tillbaka dit för att byta ut dem.

Sådär mycket kan jag öppna, haha. PS. Det blåa i första bilden är sytrådar.

Arne skrev även ut starkare värktabletter, sådana där coola som gör att man inte får köra bil and shit. Haha, jag blev glad över det för smärtan hos mig verkar vara större än hos många andra som jag läst om. Det är såklart olika för alla, erfarenhetsmässigt så vet jag att jag, t.ex. under en tandutdragning eller lagning, har behövt mer bedövning än normalt för att det inte ska göra skitskitont. Så jag tror att jag har mer känslighet än normalt. Fördelen där är väl att jag känner att jag kommer få tillbaka känsel väldigt snart (förutom under ögonen och här och där på hakan där det fortfarande är bedövat) medan andra har fått vara helt bedövade i flera månader. Men inuti munnen  verkar jag vara mer bedövad än utanpå. Exempelvis gommen är helt borta.
Jag fick även antibiotika (10-dagars kur) utskrivet. Jag tror att han mest gjorde det för att jag verkade orolig för infektioner, men han sa själv att han inte tror att jag kommer behöva det. Och ärligt talat vill jag inte ta antibiotika i 10 dagar i onödan. Tänk om jag senare får infektion och då får ta det igen? Dessutom kan antibiotika fucka upp andra grejer i kroppen, orsaka svampinfektioner till exempel. Vilket ej vore så kul. Så jag ska ringa Arne senare och fråga om det går bra att jag struntar i det.


Annars då? Jag har fått lite tjusiga, gula blåmärken här och där nu. Jag hade fått veta att det kan komma efter några dagar. Dem gör i alla fall inte ont!

Sen har jag äntligen börjat känna mig som människa igen. Sköterskan och min tandläkare tyckte också att jag såg pigg ut. Oerhört skönt för man har känt sig som en vandrande klump de senaste dagarna. Det är ju en snabb förändring att ändra sin kost såhär, samtidigt som man får hantera sitt ballongansikte och alla konsekvenser som kommer där. Så man får skrika, man får gråta, man får sparka på träd, man får kasta hästbajs på Jimmie Åkesson. För så hopplöst kan det kännas de första dagarna. Men självklart så blir det bättre. Rätt inställning gör väldigt mycket!

Maten har jag vant mig med nu. Och hallå? En mixer är ju typ den bästa uppfinningen nånsin? Man kan ju verkligen mixa allt, nästan. Känner även hopp för mina mixer-skills (som hittills i stort sett ej existerat) som jag nu har stora möjligheter att utveckla!
Har googlat och fått lite tips på olika smoothies, har även mixat potatissoppa och druckit mycket blåbärs- och fruktsoppa. När man mixar kan man försöka få i så mycket som möjligt för mer näring. Ett ägg i potatissoppan t.ex. Jag försöker dricka mycket vatten mellan svängarna. Friggs brustabletter "Multi kvinna" med 13 vitaminer + 10 mineraler tar jag en gång per dag.

Två bananer, 1 ½ dl mjölk, en stor msk glass, lite chokladsås, 1 tsk kakao och voila:

Sitter här och har nyss slurpat i mig förmiddagens smoothie. Ett glas vatten bredvid, alltid. Julmusik i bakgrunden såklart. Meeeer jul ge mig, meeer jul jag vill ha.... Det spelas dygnet runt fram tills den 25:e på Mix Megapol for the radioheads! På tal om jul så har det varit sååå fint ute idag. Det är också viktigt (speciellt under recovery), hitta de små sakerna som du blir glad av. Jag blir glad bara av att kolla ut. Fina natur!

Ni kanske undrar vad man gör nu när man bara sitter hemma dagarna till ända? Jag trodde att det skulle bli något svårare än det faktiskt blev. Istället har jag satt mig själv i en comfort-zone. Nu har jag ju all tid i världen att bara ta det lugnt, som jag inte haft tid med på flera månader:
Jag har en lista med filmer att kolla på, en bok att läsa, en rubiks kub att lösa, meditation att utföra (behöver tillfriskna lite mer bara), spel att spela (Assassin's Creed Black Flag för tillfället :D), en mixer att mixa i, en soffa att ligga i, en brasa att värma sig vid, skor att gå ut och gå med och en jacuzzi att bada i. Det är trevligt med sällskap också, stöd och support är väldigt uppskattat under en sån här recovery. De första dagarna har jag mest vandrat runt och låtit tiden gå, men nu känner jag mig tillräckligt pigg för att börja vara lite produktiv.

I helgen tänkte jag ta mig i rumpan och åka till Ljusdal för att hälsa på familia! Måste hitta en halsduk (läs: stor papp-påse) som jag kan ha över huvudet och gömma mig med offentligt bara. ;)


Höjdpunkter under en sådan här återhämtning:

• Duscha/bada! När man får varmt vatten på sig så börjar kroppen att fokusera på det istället för att fokusera på det faktum att du har två feta klumpar på varje kind. Man tänker mindre på spänningarna samtidigt som det är jätteavslappnande.
• Lypsyl. För väldigt många, inklusive mig, blir läpparna torra och spruckna under läkningen. Lypsyl (mitt är från apoteket) har hjälp mig mycket med det.
• Stora, varma kläder. I alla fall om man opererar sig på vintern. Håll dig varm och gosig!
• Mixer. Enough said. Har du ingen mixer, skaffa en!
• Sällskap. Omringa dig med snälla, hjälpsamma människor och djur som du tycker om.
• Spel/filmer. Gör en efterlängtad lista med filmer och spel som du kan underhålla dig med!
• Promenader. Jätteskönt att få komma ut ett tag, vare sig det är en långprommis eller ett varv runt huset.
• Musik. Julmusik i detta fall. Stort plus för humöret och för the christmas-feel!

Det var allt för idag! Peace homiez.

Update: Jag tror jag fick en allergisk reaktion av värktabletterna. Har blivit uppsvullen i halsen och det stod att det kan bero på allergi. Back to Alvedon antar jag...

Dag 4 post-op

Idag kändes det liiite bättre att gå upp ur sängen. Det jobbiga var bara att jag hade torrhosta vid 7-tiden imorse, men tack och lov försvann den fort. Ifall någon undrar så blev jag aldrig "wired-shut", alltså att de stänger igen munnen med ståltrådar osv så att man inte kan öppna den alls på några veckor. Det är vanligare i USA men händer mer sällan i Sverige nu för tiden. Otroligt skönt, tänk att behöva spy eller äta om man inte får öppna munnen ett dugg. De som får käkarna ihopsatta får ha en tjock plastspruta som de trycker in sin flytande föda med mellan tänderna. Ej roligt! Sen kan man öppna munnen MAX en halv centimeter ändå. Däremot kommer jag så småningom att få gummisnoddar som kommer begränsa hur mycket jag får öppna munnen för att käkarna ska hitta sina rätta platser osv.

Idag tog jag en dusch. Det var sååÅååå skönt. Det kändes som att alla bekymmer försvann för en stund. Jag har inte duschat sen operationen för att jag inte haft någon ork, men att få tvätta sig ren och fräsch var verkligen ett plus för humöret. Jag ska nog tvinga med Victor in i deras jacuzzi (lyxigt värre!) lite senare.
Pricken mellan ögonbrynen är förresten ifrån när de satte in en skruv i mitt pannben under operationen. Det behövs för att de ska kunna justera och mäta rätt när de flyttar käkarna! Den kommer sakta men säkert att försvinna.

Ljuset gjorde att min hud ser lite knäpp ut.

Jag kom på att jag inte skrivit om själva svullnaden än (utseendemässigt) och vad jag tycker om den. Det är för att jag inte har särskilt mycket att säga. Jag har läst att vissa tycker att svullnaden och att se sig själv i spegeln är jättejobbigt, man ser annorlunda ut och har svårt att tänka sig hur resultatet ser ut, men jag har ganska lätt för att se det roliga i det. Svullen visste jag ju att jag skulle bli och hittills har jag och andra tyckt att jag påmint om en animerad dinosaurie, en hamster, lite om Drew Barrymore i E.T och en hund när jag lyckats le.

De första 4-5 dagarna ska svullnaden vara värst eftersom området som blivit opererat behöver svullnas upp för att sedan kunna lägga sig igen. Så därför är det inte så konstigt om man inte ser skillnad på en gång, det tar sin tid. Men jag känner inte att det är jobbigt på det viset, jag försöker blicka framåt och tror redan nu att jag kommer vara supernöjd när allt är över. Det jobbigaste är som sagt att det är så jäkla spänt och obehagligt. Jag är fortfarande slemmig i halsen också vilket gör det svårt att svälja ibland.

Innan operationen så fick jag höra att mitt ansikte kommer att förändras. Självklart kommer bettet att se annorlunda ut, men även min näsa och ansiktsformen skulle bli förändrat. Min käkkirurg sa att min näsa kommer att tippa lite mer uppåt och bli lite bredare, vilket den har blivit men jag tycker ändå att den ser fin ut. Mamma och moster tycker att min haka ser mindre ut, vilket är logiskt då de flyttade bak underkäken. Sen kommer mitt ansikte generellt att se mer runt ut, inte lika avlångt som innan.

Innan operationen var jag väldigt nojig över att ansiktet skulle förändras och hur det skulle förändras. Jag ringde t.o.m min käkkirurg om det och han fick trösta och pepptalka med mig. Han sa att ingreppet handlar ju främst om att jag ska ha ett normalt bett, allt med utseendet är bara en bonus, och oavsett vad så kommer jag aldrig mer behöva lida av ett underbett. Och nu när allt är över så känns det skitbra. Jag tror som sagt att allt kommer vara värt det när det väl är över och det är ju bara roligt att se skillnad redan nu. Så idag är en gladare dag, det går framåt!

Dag 2-3 post-op

Jag sov över på sjukhuset två nätter. Det finns inte så mycket att säga om den saken, jag åt det jag kunde, sov när jag kunde och försökte gå runt ofta för att få igång blodcirkulationen i kroppen och ansiktet. Alla på sjukhuset var jättesnälla, jag hade problem att sova andra natten också och en av nattsköterskorna gav mig piggelin och kallade mig "lillgumman". Bara sådana där smådetaljer som gör att det känns lite bättre.
Tillslut blev det morgon igen, gick på ännu ett möte hos käkkirurgen och han tyckte fortfarande att allt såg bra ut, sedan fick jag åka hem! Jag fick Alvedon brustabletter på recept och köpte även en nezeril utifall.

Dag 2.

Det kändes skönt att få komma hem (jag får som sagt bo hos Victor för tillfället), det första vi gjorde efter sjukhuset var att köpa milkshake på Max. Däremot har jag redan börjat längta efter riktig mat igen, huuuua. En pizza eller en fet hamburgare skulle vara så underbart.

Annars har det inte hänt så mycket.  Då och då har jag fått "var det värt det" känslor, men det är till och från. Ibland känns allting hyfsat men ibland känns det oerhört jobbigt. Igårnatt började jag gråta för första gången efter operationen för att det helt enkelt kändes jobbigt. Det går inte riktigt att förklara heller, men tänk att du har två stora stenar i kinderna som sitter fast där. Smärtan kan man lida igenom med Alvedon men det känns fortfarande väldigt obehagligt. Det jobbigaste av allt är nog att det är så slemmigt i halsen. Käkkirurgen sa att det är vanligt då det har varit en slang där som irriterat huden. Men jag blir lite lycklig i hjärtat när jag märker hur det sakta men säkert förbättras.

Dag 3.

Som tur är går timmarna fort. Jag är grymt stolt över mig själv över att ha gjort detta och det är egentligen ingen idé att älta nu. Operationen är gjord, nu behövs bara tålamod. När jag läser vad jag själv skrivit om uppvaket så inser jag redan nu att de värsta dagarna troligtvis är över nu. Dock är det fortfarande hemskt ibland. Men jag kan prata, bara jag inte pratar för mycket för då blir det jobbigt, och jag kan dricka ur glas/muggar.

Nu ska jag kolla på Oblivion!

Uppvaket

Heeeej. Jag lever!
Det här har varit en helt sjuk upplevelse. Och jobbigare än jag trodde. Men som sagt, jag lever och snart har det gått fyra dagar sedan operationen!

Uppvaket
Jag tänkte skriva lite om uppvaket - det jag minns av det. Jag, Victor och Ellinor kom till sjukhuset kl 7:30, blev strax därpå uppropad av en välbekant kvinna som tog in mig och Ellinor (det fick bara vara en person som följde med) till ett lite obehagligt operationsrum med starka lampor och blåa/vita färger ni vet. Där fick jag byta om till tjusiga sjukhuskläder och allt gick väldigt fort. Blöta, långa strimlor blev instoppade i mina näsborrar för att öppna upp och helt plötsligt låg jag i operationssängen. Jag grät inte och var hyfsat lugn, antagligen för att mina känslor var distraherade av mitt och Ellies prat om andra saker. Drop-sprutan gjorde inte ont (emlaplåster <3) vilket var skönt för det hade jag varit nojig över innan. Det var jätteskönt att få ha en nära vän med sig tills man blev sövd, kändes tryggt. Ellie följde med mig hela vägen tills jag försvann in i narkosvärlden.

Vid 14-15 tiden på eftermiddagen började jag vakna igen. Jag kommer ihåg att jag hade en klocka på väggen framför mig som jag kollade på med jämna mellanrum. Först stog den på två, nästa gång på halv tre, nästa gång på tjugo i tre osv. Jag var väldigt dåsig och var i ett väldigt trött tillstånd. Operationen hade ju tagit fyra timmar, så jag hade varit borta ett bra tag. Jag tror det var vid 15-tiden som jag började vakna till på riktigt. En sköterska hade sagt att jag skulle ha kateter under operationen innan jag blev sövd och att den skulle vara borta när jag vaknade - jag såg till att känna efter så att den inte fanns kvar. Jag kände blodtryck på min vänstra arm med jämna mellanrum och en trevlig, manlig sköterska som gick runt och höll på med olika grejer. Jag sa till honom att jag hade ont och då gav han mig morfin. Jag kände när jag svalde att jag hade en slang i näsan ner till magen (den var till för att få bort allt blod som hade åkt ner i magen under operationen). Det kittlade lite och var väldigt obehagligt när han tog bort den, men gick i alla fall fort.

Så småningom skulle jag upp till avdelningen där jag skulle sova (fick först vakna upp på samma våning som jag opererades) som var på våningen näst-högst upp. Jag kommer ihåg att den manliga sköterskan skojade lite med mig och att två andra sköterskor kom och hämtade mig. Jag tog tag i den manliga sköterskans hand och tackade så mycket för all hjälp. Sen minns jag att det kändes mysigt att bli skjutsad i sängen. Jag låg bara där, halvt svimfärdig och kollade upp i taket medan de skjutsade mig. Jag minns ingen rejäl känsla av smärta, jag hade nämligen en kylande grej runt huvudet som var väldigt behaglig. Den bedövade känseln (den lilla känsel jag hade i alla fall) och svullnaden också. Fick med mig den till mitt rum och sov med den de första två nätterna. Skönt!

Annars är första dagen ganska dimmig. Jag anlände till mitt rum vid 16-tiden kanske, och var fortfarande borta i huvudet. Jag hade två nålar i höger arm, en för dropp och en för smärtstillande antar jag. Morfin fick jag med jämna mellanrum så jag antar att jag hade ganska ont ändå. Att få morfin instoppat i blodet var dock INTE kul. Ca 30 sekunder efter injiceringen så kändes det i hela blodomloppet, jag blev helt snurrig och strax efteråt illamående. Fyfasen vad vissa är konstiga som frivilligt stoppar den där skiten i sig, tänkte jag.
Vid 20-tiden kom Victor och hans mamma och bror och hälsade på. Det var roligt att se dem men jag var fortfarande väldigt svag.

Jag minns även att det var svårt att somna, och lättare blev det inte av att det kom in en ny, pratglad patient på natten. Jag vaknade många gånger och vid 3-tiden kände jag en intensiv känsla av illamående, tryckte på larmknappen, ryckte av mig kylgrejen, ryckte åt mig spypåsen och spydde en stor bunt blod. Som tur var hade jag läst på innan om att det är normalt, eftersom det hamnar så mycket blod i magen under operationen. Annars hade jag nog blivit mer rädd. Illamåendet gick över direkt efter, det var skönt att få ut snusket. Det var inte så värst farligt att spy heller, det blev ju mycket bättre efteråt.

Tillslut var det morgon igen, då fick jag träffa käkkirurgen som sa att allt såg jättebra ut. Jag gick runt lite då och då, kollade på tv eller bara låg där. Det finns liksom inte så mycket att göra på ett sjukhus. Fick besök den dagen också av Victor, Edvin och Ellinor. Trevligt trevligt, men jag började längta hem!


Sammanfattningsvis så är man väldigt dåsig och borta första dagen. Jag förstod inte först att mitt bett var annorlunda, men på röntgen hos käkkirurgen, när jag verkligen såg skillnad på före- och efterbilden så blev jag jätteglad.

Pre-op

Några bilder innan operationen (pre = före). Showing off da bite and stuff. Jag försökte filma en video (läs: sju) för att visa bettet live men uhh, det är ju jättejobbigt att filma sig själv. Om jag lägger upp den så gör jag det tillsammans med slutresultatet!

Dagen innan operationen

Då har dagen kommit. Imorgon opererar jag mig. Imorgon har jag inte underbett längre.
Jag har varit förvånansvärt lugn de senaste dagarna, det kanske beror på att jag hela tiden sett fram emot detta och nu när det väl är nära så har de exalterade övergått till lugn och harmoni. Vi får väl se hur det känns imorgon!!

Idag har jag varit på sjukhuset, haft tre olika möten och fått bekräftat att allt är klart inför operationen. Sedan har jag bara legat hemma hos Victor (kommer bo hos honom tills framåt jul nu), ätit godis, haft filmmys och tagit det lugnt. Nu på kvällen for jag och Victor till Church Street (typ en amerikansk cowboy-restaurang) för att jag skulle få avnjuta en riktigt god sista måltid!

Nu ska jag ta lite tabletter tills morgondagen, duscha med Descutan och sedan försöka att sova!!