Dag 4 post-op

Idag kändes det liiite bättre att gå upp ur sängen. Det jobbiga var bara att jag hade torrhosta vid 7-tiden imorse, men tack och lov försvann den fort. Ifall någon undrar så blev jag aldrig "wired-shut", alltså att de stänger igen munnen med ståltrådar osv så att man inte kan öppna den alls på några veckor. Det är vanligare i USA men händer mer sällan i Sverige nu för tiden. Otroligt skönt, tänk att behöva spy eller äta om man inte får öppna munnen ett dugg. De som får käkarna ihopsatta får ha en tjock plastspruta som de trycker in sin flytande föda med mellan tänderna. Ej roligt! Sen kan man öppna munnen MAX en halv centimeter ändå. Däremot kommer jag så småningom att få gummisnoddar som kommer begränsa hur mycket jag får öppna munnen för att käkarna ska hitta sina rätta platser osv.

Idag tog jag en dusch. Det var sååÅååå skönt. Det kändes som att alla bekymmer försvann för en stund. Jag har inte duschat sen operationen för att jag inte haft någon ork, men att få tvätta sig ren och fräsch var verkligen ett plus för humöret. Jag ska nog tvinga med Victor in i deras jacuzzi (lyxigt värre!) lite senare.
Pricken mellan ögonbrynen är förresten ifrån när de satte in en skruv i mitt pannben under operationen. Det behövs för att de ska kunna justera och mäta rätt när de flyttar käkarna! Den kommer sakta men säkert att försvinna.

Ljuset gjorde att min hud ser lite knäpp ut.

Jag kom på att jag inte skrivit om själva svullnaden än (utseendemässigt) och vad jag tycker om den. Det är för att jag inte har särskilt mycket att säga. Jag har läst att vissa tycker att svullnaden och att se sig själv i spegeln är jättejobbigt, man ser annorlunda ut och har svårt att tänka sig hur resultatet ser ut, men jag har ganska lätt för att se det roliga i det. Svullen visste jag ju att jag skulle bli och hittills har jag och andra tyckt att jag påmint om en animerad dinosaurie, en hamster, lite om Drew Barrymore i E.T och en hund när jag lyckats le.

De första 4-5 dagarna ska svullnaden vara värst eftersom området som blivit opererat behöver svullnas upp för att sedan kunna lägga sig igen. Så därför är det inte så konstigt om man inte ser skillnad på en gång, det tar sin tid. Men jag känner inte att det är jobbigt på det viset, jag försöker blicka framåt och tror redan nu att jag kommer vara supernöjd när allt är över. Det jobbigaste är som sagt att det är så jäkla spänt och obehagligt. Jag är fortfarande slemmig i halsen också vilket gör det svårt att svälja ibland.

Innan operationen så fick jag höra att mitt ansikte kommer att förändras. Självklart kommer bettet att se annorlunda ut, men även min näsa och ansiktsformen skulle bli förändrat. Min käkkirurg sa att min näsa kommer att tippa lite mer uppåt och bli lite bredare, vilket den har blivit men jag tycker ändå att den ser fin ut. Mamma och moster tycker att min haka ser mindre ut, vilket är logiskt då de flyttade bak underkäken. Sen kommer mitt ansikte generellt att se mer runt ut, inte lika avlångt som innan.

Innan operationen var jag väldigt nojig över att ansiktet skulle förändras och hur det skulle förändras. Jag ringde t.o.m min käkkirurg om det och han fick trösta och pepptalka med mig. Han sa att ingreppet handlar ju främst om att jag ska ha ett normalt bett, allt med utseendet är bara en bonus, och oavsett vad så kommer jag aldrig mer behöva lida av ett underbett. Och nu när allt är över så känns det skitbra. Jag tror som sagt att allt kommer vara värt det när det väl är över och det är ju bara roligt att se skillnad redan nu. Så idag är en gladare dag, det går framåt!